Screaming Life

Screaming Life var ett kortlivat grunge band från Jakobstad . De var starkt påverkad av Seattle grunge vågen  band som Mono Men, Mad Season, Green River, Nirvana,Alice In Chains, Mudhoney, och L7. Bandet bildades i början av 2003 och splittrades  i december 2003 efter att trummisen lämnat bandet och de  inte kunde hitta en ersättare. De gjorde en spelning i skolparken i juni 2003 och spelade in en EP  i House Of Dread(dreadlines gamla studio) juli 2003.

Länk till deras musik: http://archive.org/details/ScreamingLifegrungeBandFromPietarsaariInFinland

Dead Flowers

Dead Flowers var då en seriös satsning, men ändå kände man på sig att det kanske inte kommer att gå så mycket längre än en EP som spelas på Metallväktarna. Jag tror att vår största framgång var ett tryckfel i Turun Sanomat som annonserade om en spelning på Kåren med "Dead Flowers, Pietarista".

Som namnet på både bandet och utgivningen antyder, var det tuff rockmusik som gällde.

http://archive.org/details/iuma-dead_flowers_finland 

Jeppisnejdens band

Jeppisnejdens band

.

1960 - 1969 Hot Dogs St. Marcus Bluesband 1970 - 1979 Fantasia Cirius St. Petersaari Teamet Dead Legend Lacie San Fairy Ann Erectio Plasma Grape 1980 - 1989 Break Alcoholica M.B.I. W.D.M. Jordnära Ragnar Hare Stormwing Icarus Scandinavian Lads Country Life Thai Sticks Zyrie Doublecross Power Age Icarus Hammerhead In Time Page Five Huggtronic Discovery Shameless Voice Beta Nova Heimo Night Train

1990 - 1999 Magic Freedom Freebird Bird Zombie Stomp Nylli Kicks Ass Triple Trouble Sheer Folly Therapy's Tinderbox Green Dreadline Plum Razor Snail Winchester Borderline Berit Alpha Omega Sgt. Pepperoni Brother Stuart Blindside ...and Oceans Krop Sweet Leaf Godseye Los Warana Mortgage Rates Magadog Nektaria Magic Carpet Blackout Sly Bellbottoms G Point Five Twilight Moon Havsbandet Paddington Trash Area Trivial White Die Zlaskhinx Trio Eismend Dead Flowers Gjallarhorn Mental Care Dawn Greenhouse Rockers Gathool Solid State Dust Rude Mood Old No 7 Money shakers Kahlua Confusion

2000 - Terrorwheel Luponero Sidewalk Hyenas The Bad Habit Tumbling Dice Flipside Combo Shockwave Altaria Betula Tinnitus Parasite Flock Mecki Second Class Citizens MyGrain Havoc Unit Triio Peeråsetsi Journeymen Dezibel Chthonian Penelope Doifus Solvent Screaming Life Meltdown Trush Bambi Slaughter Mental Sickness Pinch Hit

W.D.M.

W.D.M. började helt från noll.
- Jag var 15 år, och de andra 2-3 äldre. Jari kunde väl spela litet gitarr, men vi andra var totala nybörjare, minns Snoro.
- Alla i bandet kände inte ens varandra, så i början stod vi i varsitt hörn av rummet och var blyga när vi skulle spela.
Förkortningen W.D.M. stod för "We Destroy Music" (=vi förstör musik), och i början av karriären var det namnet rätt så träffande.
- De allra första kassetterna vi spelade in lät för jävligt, medger Snoro med facit i hand.
W.D.M. började med att spela traditionell brittisk punk (Sex Pistols, etc.), men hängde på när punken ute i världen blev hårdare.
- Texterna härmade vi i början från våra förebilder. De gick i princip ut på att "krig är skit", och så vidare, sammanfattar Snoro.
Utseendemässigt hörde det till att se provokativ ut, och speciellt frontfiguren Snoro tog steget fullt ut. Så pass till och med, att lärarna i Handelsläroverket i ett skede försökte tvinga honom att tona ner sitt utseende. Detta fick mycket uppmärksamhet i media.
- Det blåstes upp hela alltihopa. Men jag fortsatte att se ut på samma sätt, och ingenting hände. Så småningom slutade jag skolan självmant. Det var kul att reta folk med hur man såg ut!


Sista ep:n "Freedom of Music" gavs ut i början 1988. På den hörs de nya influenserna. Skivan pressades upp i betydligt större upplaga än sina föregångare, cirka 1000 exemplar.
Så småningom avtog dock bandets energi. W.D.M. fortsatte att öva, men gled allt längre bort från hardcore. Planer på en fullängdsskiva fanns visserligen, men med tiden tynade det projektet ut. W.D.M. bestämde sig för att göra sin sista spelning på Stadshotellet i Jakobstad påsken 1990.
- Vi hade blivit äldre, och tyckte kanske att vi inte hade så mycket att ge längre. Vi hade spelat länge tillsammans, och började bli intresserade av annat.
Alla fortsatte dock med musik i någon form. Höggi och Jari fortsatte med det som senare blev Plum. Snoro spelade några år i Shameless Voice, och har numera ett band (tillsvidare namnlöst) som spelar modern hardcore. Nylli gick med i Dreadline, och hittas numera också i Trioeismend.
Idag minns Snoro W.D.M. med stolthet och glädje.
- Man måste ju vara stolt över det man åstadkommit. Vi hade roligt, och jag skulle inte ändra en sekund av det.
Slutligen, en trivial fråga: namnet "Snoro"?
- Släktfel. Är det kallare än -1 grader rinner näsan. Jag har kallats så sedan jag började skolan. Först var det inte så roligt, men det passade bra sedan när jag blev punkare.

Bellbottoms

Bellbottoms startade 1992 och de spelar typisk pub rock. Och efter att ha gjort en finlands turne så bestämde de här killarna sig för att spela in sitt debutalbum 2005. Jag skulle nästan vilja kalla det här bandet för ett sterilt och tråkigt Hellacopters-klon band.

Ragnar Hare Och Andy

http://svenska.yle.fi/arkivet/artikkelit/ragnar_hare_fran_jakobstad_60347.html#media=60367


Jag tittade igår på video klippet om Andy och Ragnar Hare. Först berättar de om hur Andy var med om en olycka som liten och hur svårt det var för honom i skolan osv. Sedan berättar de om hans tid som dansare i Ragnar Hare.

Han var kanske den enda riktigt coola medlemmen i bandet tycker jag. 

Metalforce

 Metalforce (Jakobstad Finland)  var fyra tonåringar som spelade in en demo på kassett 1987.  Mer information finns inte om det här bandet.

Stormwing

Melodiska hårdrockarna Stormwing lyckades i mitten på 90-talet med något som inget annat jakobstadsband, varken före eller efter dem, har gjort: de fick skivkontrakt i Japan. Kontraktet ledde visserligen inte till något större genombrott i Japan, men Stormwing hade kanske med litet mera tur och uthållighet kunnat lyckas lika bra som Stratovarius gjorde bara ett par år senare

 När EP:n "Awakening" gavs ut 1993 uppmärksammades den av redaktörerna för den stora japanska musiktidningen Burrn!
- I ett skede var våra låtar "Unchain My Heartbeat" och "Angel" etta och tvåa på deras "editor´s playlist". Det var en fin känsla att se oss ovanför band som Aerosmith och Metallica.
Uppmärksamheten i medierna gav resultat, och Stormwing fick skivkontrakt med Panasonic i Japan. Skivkontraktet i sin tur ledde till uppmärksamhet också i Svenskfinland. 1994 kom slutligen fullängdsskivan "Stormwing" ut i Japan. I Finland däremot syntes den inte till i skivaffärerna.
- Vi skulle ha fått ut skivan i Finland också, men problemet var att vi inte fattade något av vad som stod i vårt japanska skivkontrakt, och så småningom rann allt ut här, minns Brännström aningen bittert.
- Det var någon tidning som till och med ifrågasatte om vår skiva alls existerade!
Stormwing fick också i övrigt utstå mycket fräckhet och hån i finländska medier. Detta på grund av en rad singelsläpp som fick ytterst blandat mottagande. Först i raden var "Estonia", en välgörenhetssingel, av vilken all vinst gick till de behövande efter Estonia-katastrofen 1995.
- Jag är fortfarande förbannad över det mottagande "Estonia" fick. Själv är jag fortfarande nöjd med låten, och kan säga att den verkligen kom från hjärtat när jag skrev den. Dessutom tycker jag att Johan sjöng den mycket bra.

Deras skivor är idag samlar rariteter. Deras skiva Awakening såldes för inte så länge sedan för cirka 100 euro på ebay.

Ragnar Hare

Ragnar Hare bildades i Jakobstad 1981 av gitarristen Johan Granlund och sångaren Peter Emas. Ragnar Hare gjorde sig först känt i Svenskfinland med tre låtar på FSU:s samlingsskiva Bandbrus, som gavs ut 1983.Musiken var som Simple Minds på svenska och det funkade på 80 talet.

Magadog

Magadog var ett av banden som försökte kopiera Dreadlines framgångsrecept i mitten av 90 talet. Men Magadog saknade  talang och bra låtskrivare. 

Plum

Plum i jakobstad blev kändisar i mitten av 90 talet när  deras musik video spelades på MTV alternative nation.Bandet lades ner 2001 mest kanske på grund av personliga orsaker.

Dreadline

Den första grundstenen i Dreadline lades i och med att Tumba Haldin och Frippe Wenelius lärde känna varandra då de började på samma klass i gymnasiet.
- Jag upplevde först Frippe som en ensamvarg och "myschare", men sedan när jag började känna honom bättre märkte jag att han som alla andra hade sina fasader. Och bakom dem är vi ju alla likadana, berättar Tumba.

Skivan Blood & Salvation gjordes på ett helt annat sätt än de tidigare inspelningarna. Tumba och Frippe spelade in den digitalt, nästan helt och hållet på tu man hand.
- Ingen av de andra tog illa vid sig, tvärtom var de glada över att vi gjorde någonting. Vi höll på med skivan fyra månader, dag och natt, minns Tumba.
Resultatet av mödan, "Blood & Salvation", släpptes 1992 och blev Dreadlines största framgång. Låten "Walking Man" spelades flitigt i radion, och skivan släpptes i hela världen. Under ett par års tid gjorde Dreadline ungefär hundra spelningar om året.


Dreadline är det kanske det enda jakobstadbandet som folk kommer ihåg och fortfarande lyssnar på från 80 och 90 talet . Och det är kanske inte så konstigt redan 1985 spelade de på Ruisrock tillsammans med kända band som The Cure.  Deras låtar dyker upp lite nu som då på olika reggae samlings skivor runt om i världen. Deras låtar sprids också ganska flitigt på webben. 

Penelope

Penelope var ett band från Jakobstad med fem medlemmar.De var kanske mest kända som jakobstads svar på coldplay.

Medlemmar

• Jan-Victor Björkqvist gitarr, synth
• Ludvig Allén sång, piano
• Rasmus Hautala gitarr
• Richard Allén bas
• Staffan Strömsholm trummor, sång 

Skivor

• Save Your Mind , 2005
• Birdfish

De mest populära rock&pop band från jakobstad